När ett barn eller en ungdom berörs av LVU – lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga – står alltid barnets bästa i centrum.
Men LVU handlar inte bara om skydd och beslut som fattas för barnets skull – barnet har också en egen rätt att bli hört och delta i processen.
Här förklaras vilken roll barnet har i ett LVU-ärende och hur barnets vilja tas tillvara i praktiken.
Barnets rätt att komma till tals
Enligt både svensk lag och FN:s barnkonvention har varje barn rätt att uttrycka sina åsikter i frågor som rör det själv.
Det gäller också i LVU-ärenden.
Socialtjänsten är därför skyldig att:
-
tala med barnet,
-
dokumentera barnets synpunkter,
-
och låta barnets vilja påverka beslutet, utifrån barnets ålder och mognad.
Barnet ska känna att det får säga vad det tycker – utan att det behöver ta ansvar för själva beslutet.
Samtal med socialtjänsten
När socialtjänsten utreder barnets situation hålls alltid enskilda samtal med barnet.
Barnet får då möjlighet att berätta hur det mår, hur det har det hemma, och vad det själv vill.
Socialsekreteraren ska anpassa samtalet efter barnets ålder, förståelsenivå och känslomässiga situation.
Det är också viktigt att barnet får veta att det inte är barnet som bestämmer om vården ska ske, utan att det är vuxnas ansvar att skydda.
Barnets ställning i domstolen
När ett LVU-ärende prövas i förvaltningsrätten får barnet ett eget offentligt biträde – en jurist som bara företräder barnet.
Biträdet ska:
-
framföra barnets åsikter,
-
bevaka barnets rättigheter,
-
och ge barnet information om processen.
Om barnet är tillräckligt moget kan det också höras direkt av domstolen, ofta i en trygg och anpassad miljö.
Barnets vilja vägs in i beslutet
Barnets vilja är en viktig del av beslutsunderlaget, men den är inte avgörande i sig.
Domstolen och socialtjänsten ska väga barnets åsikter mot barnets behov av skydd och trygghet.
Om barnet till exempel vill flytta hem men det finns fortsatt risk för skada, kan beslutet ändå bli att vården ska fortsätta – av omsorg om barnets långsiktiga bästa.
Löpande inflytande under vårdtiden
Barnets rätt att komma till tals upphör inte när LVU-vården inleds.
Socialtjänsten ska regelbundet tala med barnet under vårdtiden och lyssna på hur barnet upplever sin placering, sitt boende och kontakten med familjen.
Barnet kan också vända sig till sitt offentliga biträde eller till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) om det vill framföra klagomål.
Barnets rätt till respekt och delaktighet
Barnets roll i ett LVU-ärende handlar inte bara om juridiska rättigheter – utan om delaktighet, respekt och trygghet.
Att barnet får vara med och påverka stärker barnets självkänsla och skapar förtroende för vuxenvärlden, även när svåra beslut måste fattas.
Sammanfattning
Barnet är inte en passiv mottagare av beslut i ett LVU-ärende.
Det har rätt att uttrycka sin vilja, bli lyssnat på och ha ett eget juridiskt ombud som för dess talan.
Samtidigt har vuxna – socialtjänsten och domstolen – ansvar för att besluten blir rättssäkra och skyddande, även om barnet själv tycker annorlunda.
