LVU står för lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Den ger socialtjänsten och domstolar möjlighet att ingripa när ett barn eller en ungdom riskerar att fara illa – och frivilliga insatser inte räcker till. Lagen syftar till att skydda barnets hälsa och utveckling, även mot föräldrarnas vilja om det behövs.
När kan LVU tillämpas?
LVU kan bli aktuell i två huvudsituationer:
-
Hemförhållanden – om barnet utsätts för allvarlig brist i omsorgen, fysisk eller psykisk misshandel, eller om det finns andra förhållanden i hemmet som medför fara för barnets hälsa eller utveckling.
-
Barnets eget beteende – om den unge själv utsätter sig för allvarliga risker genom till exempel missbruk, kriminalitet eller annat destruktivt beteende.
I båda fallen krävs att frivillig hjälp enligt socialtjänstlagen (SoL) inte är tillräcklig. LVU ska alltid vara en sista utväg.
Vem beslutar om LVU?
Det är förvaltningsrätten som beslutar om tvångsvård enligt LVU. Socialnämnden gör först en utredning och ansöker sedan om vård hos domstolen. I akuta situationer kan socialnämnden besluta om omedelbart omhändertagande, vilket sedan måste prövas av förvaltningsrätten inom kort tid.
Hur går processen till?
När ett barn omhändertas enligt LVU ska både barnet (om det är tillräckligt moget) och vårdnadshavarna få juridiskt ombud. Domstolen håller ofta muntlig förhandling, där parterna får framföra sin syn. Förvaltningsrätten avgör därefter om vård enligt LVU ska beviljas eller avslås.
Hur länge kan LVU-vård pågå?
Vård enligt LVU pågår så länge det finns behov. Socialnämnden är skyldig att regelbundet ompröva beslutet och bedöma om vården kan upphöra. När förhållandena förbättrats och risken inte längre finns, ska tvångsvården upphöra.
Vad är syftet med LVU?
Syftet är inte att straffa vare sig föräldrar eller barn, utan att säkerställa barnets trygghet, utveckling och hälsa. I första hand ska socialtjänsten alltid försöka hjälpa familjen så att barnet kan bo kvar hemma. Tvångsvård enligt LVU används endast när det inte finns någon annan lösning som kan garantera barnets säkerhet.
