När ett barn vårdas enligt LVU – lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga – har både barnet och föräldrarna som regel rätt att ha kontakt med varandra. Men i vissa situationer kan socialtjänsten besluta att begränsa umgänget för att skydda barnet. Ett sådant beslut kallas umgängesbegränsning och är ofta en känslig del av LVU-processen.
Vad är en umgängesbegränsning?
En umgängesbegränsning innebär att socialnämnden beslutar att barnets kontakt med sina föräldrar eller andra närstående begränsas under tiden som barnet vårdas enligt LVU. Begränsningen kan gälla hur ofta kontakten sker, hur länge den pågår, eller på vilket sätt den får ske – till exempel om besöken ska ske under uppsikt eller om kontakten endast får ske via telefon.
Syftet är alltid att skydda barnet från situationer som kan vara skadliga för dess hälsa eller utveckling.
När kan en umgängesbegränsning bli aktuell?
Ett beslut om umgängesbegränsning kan bli aktuellt om socialtjänsten bedömer att kontakten mellan barnet och föräldern:
-
riskerar att skada barnet psykiskt eller fysiskt,
-
skapar oro, stress eller instabilitet för barnet,
-
försvårar behandlingen eller anpassningen till vården, eller
-
används för att påverka barnet på ett olämpligt sätt.
Beslutet ska alltid vara proportionerligt och grundas på en individuell bedömning av barnets situation.
Hur länge gäller beslutet?
En umgängesbegränsning får gälla så länge det finns behov, men ska omprövas regelbundet. Socialnämnden måste följa upp beslutet och bedöma om kontakten kan utökas eller återupptas utan risk för barnet.
Begränsningen ska alltså aldrig pågå längre än nödvändigt.
Barnets rätt till kontakt
Även om umgänget begränsas har barnet fortfarande rätt att veta vad som händer och att uttrycka sin vilja. Barnets synpunkter ska alltid vägas in när socialtjänsten beslutar om hur kontakten ska se ut.
I vissa fall kan barnet själv vilja ha mindre kontakt under en tid, och det ska då respekteras om det bedöms förenligt med barnets bästa.
Möjlighet att överklaga beslutet
Ett beslut om umgängesbegränsning kan överklagas till förvaltningsrätten. Både barnet (om det är tillräckligt moget) och föräldrarna har rätt att få beslutet prövat. Domstolen bedömer då om begränsningen är nödvändig och laglig.
Målet – återuppta kontakt
Syftet med umgängesbegränsning är aldrig att bryta familjeband, utan att skapa trygghet och stabilitet tills det finns förutsättningar för en trygg kontakt. När situationen förbättras ska socialtjänsten verka för att umgänget gradvis återupptas.
