När socialtjänsten misstänker att ett barn eller en ungdom far illa kan det bli aktuellt med ett omhändertagande enligt LVU – lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Processen är noggrant reglerad i lag och innebär flera steg, från utredning till domstolsprövning. Här förklaras hur det går till.
1. Oro och anmälan
Ett LVU-ärende börjar ofta med en orosanmälan till socialtjänsten. Den kan komma från exempelvis förskola, skola, sjukvård, polis eller en privatperson. Socialtjänsten är skyldig att ta emot anmälan och göra en bedömning av om det finns anledning att inleda en utredning.
2. Socialtjänstens utredning
Om det finns skäl till oro inleder socialtjänsten en barnavårdsutredning. Utredningen syftar till att ta reda på hur barnet har det, både hemma och i andra miljöer. Socialtjänsten pratar vanligtvis med barnet, föräldrarna, skolan och andra personer som känner familjen.
Utredningen ska visa om barnet behöver stöd eller skydd, och om frivilliga insatser enligt socialtjänstlagen (SoL) kan vara tillräckliga.
3. Bedömning av behov av tvångsvård
Om socialtjänsten bedömer att frivilliga insatser inte räcker, och att barnet riskerar att fara illa, kan nämnden besluta att ansöka om vård enligt LVU. Det kan gälla både på grund av bristande omsorg i hemmet eller barnets eget beteende, till exempel missbruk eller kriminalitet.
4. Omedelbart omhändertagande i akuta fall
Om situationen är akut kan socialnämnden fatta beslut om ett omedelbart omhändertagande. Det innebär att barnet tas från hemmet direkt, innan domstolen har hunnit pröva ärendet. Ett sådant beslut måste snabbt skickas till förvaltningsrätten, som inom kort avgör om det ska fortsätta gälla.
5. Ansökan till förvaltningsrätten
När socialnämnden vill att ett barn ska omhändertas enligt LVU lämnar de in en ansökan till förvaltningsrätten. I ansökan redovisar socialtjänsten sina bedömningar, utredning och skäl till varför tvångsvård anses nödvändig.
6. Förhandling i domstol
Förvaltningsrätten kallar till en muntlig förhandling, där både socialtjänsten, barnet (om det är tillräckligt moget) och vårdnadshavarna får komma till tals. Både barnet och föräldrarna har rätt till juridiskt ombud.
Domstolen lyssnar på parternas argument och tar del av socialtjänstens underlag innan beslut fattas.
7. Domstolens beslut
Förvaltningsrätten beslutar om vård enligt LVU ska beviljas eller avslås. Om domstolen bifaller ansökan placeras barnet i ett familjehem, HVB-hem eller annan lämplig vårdmiljö.
Om någon part är missnöjd med beslutet kan det överklagas till kammarrätten.
8. Uppföljning och omprövning
Socialnämnden är skyldig att följa upp barnets situation och regelbundet ompröva om vården fortfarande behövs. När risken för barnet inte längre finns ska LVU-vården upphöra. Målet är alltid att barnet på sikt ska kunna återvända till en trygg hemmiljö.
