När socialtjänsten anser att ett barn behöver vård enligt LVU – lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga – är det förvaltningsrätten som beslutar om vården ska genomföras.
Förvaltningsrätten är den domstol som prövar om det finns lagliga skäl att ta barnet i vård mot sin eller föräldrarnas vilja.
Här förklaras steg för steg hur ett LVU-ärende går till i förvaltningsrätten.
1. Socialtjänsten lämnar in en ansökan
Om socialtjänsten bedömer att barnet behöver vård med tvång, lämnar den in en ansökan om LVU till förvaltningsrätten.
Ansökan ska innehålla:
-
en redogörelse för barnets situation,
-
vilka risker som finns,
-
varför frivillig vård inte räcker,
-
och vilket stöd eller skydd som behövs.
Till ansökan bifogas socialtjänstens utredning och övriga handlingar som stödjer bedömningen.
2. Domstolen registrerar ärendet
När förvaltningsrätten får in ansökan inleder den ett nytt mål.
Domstolen utser ett offentligt biträde för både barnet och föräldrarna (om de inte redan har ett).
Båda sidor får sedan möjlighet att lämna in sina synpunkter på socialtjänstens ansökan innan rätten bestämmer datum för förhandling.
3. Förberedelse och kommunikation
Förvaltningsrätten ser till att alla parter – barnet, föräldrarna och socialtjänsten – får ta del av allt material i målet.
Parterna kan begära kompletteringar, lämna in bevis eller skriva yttranden.
Om barnet är tillräckligt moget kan det få träffa domaren eller sitt biträde för att berätta vad det själv vill.
4. Muntlig förhandling
I de flesta LVU-ärenden hålls en muntlig förhandling i domstolen.
Förhandlingen fungerar ungefär som en rättegång, men i en mindre formell och mer skyddad miljö.
Närvarande är:
-
domaren och nämndemän,
-
socialtjänstens representant,
-
barnets offentliga biträde,
-
föräldrarnas biträden,
-
och ibland barnet själv, om det är lämpligt.
Varje part får redogöra för sin syn på saken och presentera bevis, exempelvis dokument eller vittnesmål.
5. Domstolens prövning
Förvaltningsrätten bedömer om förutsättningarna för vård enligt LVU är uppfyllda.
Domstolen väger då in:
-
om det finns en påtaglig risk för barnets hälsa eller utveckling,
-
om frivillig vård prövats utan resultat,
-
och vad som är barnets bästa på kort och lång sikt.
Bedömningen grundas på både juridiska och sociala överväganden.
6. Förvaltningsrätten meddelar dom
När prövningen är klar meddelar domstolen sitt beslut – en dom.
Domen kan innebära att:
-
barnet ska beredas vård enligt LVU (ansökan bifalls), eller
-
att vård inte ska ges (ansökan avslås).
Domstolen förklarar också hur barnets bästa vägts in i beslutet.
7. Beslutet gäller omedelbart
Om förvaltningsrätten beslutar om vård enligt LVU gäller beslutet omedelbart.
Det betyder att barnet kan placeras direkt, även om föräldrarna inte håller med.
Föräldrarna och barnet har dock rätt att överklaga beslutet till kammarrätten inom tre veckor.
8. Ett rättssäkert förfarande
LVU-förhandlingar i förvaltningsrätten präglas av rättssäkerhet, sekretess och respekt för alla parter.
Målet är att domstolen ska fatta ett beslut som grundas på fakta, inte känslor – men alltid med barnets bästa som överordnad princip.
Sammanfattning
Ett LVU-ärende i förvaltningsrätten är en noggrant reglerad process där både barnet, föräldrarna och socialtjänsten får komma till tals.
Domstolen väger all information, lyssnar på alla parter och fattar därefter beslut om tvångsvård behövs.
Syftet är att säkerställa att varje beslut om LVU sker på laglig grund, med respekt och omsorg om barnets rättigheter.
