När ett ärende om tvångsvård enligt LVU – lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga – prövas i domstol, handlar det ytterst om barnets framtid och trygghet.
Därför är det viktigt att barnet själv får komma till tals och att dess åsikter framgår tydligt i processen.
Här förklaras hur det går till när barnet får uttrycka sin vilja inför domstolen och hur rätten säkerställer att barnets röst blir hörd på ett tryggt sätt.
Barnets rätt att bli hört
Barnets rätt att uttrycka sina åsikter är fastslagen både i barnkonventionen och i LVU.
Domstolen ska ta hänsyn till barnets vilja i förhållande till dess ålder och mognad.
Det betyder att barnet inte bara får möjlighet att bli lyssnat på – domstolen är också skyldig att aktivt ta reda på vad barnet tycker.
Det offentliga biträdets roll
Barnet har alltid ett eget offentligt biträde i ett LVU-ärende.
Biträdet är barnets juridiska ombud och ska framföra barnets synpunkter och önskemål till domstolen.
Det offentliga biträdet:
-
träffar barnet inför förhandlingen,
-
förklarar vad ärendet handlar om,
-
lyssnar på barnets vilja,
-
och för fram barnets röst i rätten.
Om barnet är äldre och moget nog kan biträdet framföra barnets ståndpunkt precis som barnet uttryckt den, även om biträdet personligen anser något annat.
Domstolens bedömning av hur barnet hörs
Domstolen kan välja att ta del av barnets uppfattning på flera sätt:
-
Genom barnets offentliga biträde – den vanligaste vägen.
-
Genom socialtjänstens utredning, där barnets uttalanden redan dokumenterats.
-
Genom att domstolen själv hör barnet i ett samtal eller förhör, om barnet är tillräckligt moget.
I vissa fall kombineras dessa metoder för att ge en så fullständig bild som möjligt av barnets vilja.
När barnet hörs direkt av domstolen
Om barnet är tillräckligt gammalt – ofta runt 12 år eller äldre – kan domstolen välja att höra barnet personligen.
Det sker då i en trygg miljö, ofta i ett särskilt rum utan föräldrar eller socialtjänst närvarande.
Syftet är att barnet ska kunna prata fritt, utan press eller oro.
Samtalet leds av domaren och dokumenteras noggrant, men sker på barnets villkor.
Hur domstolen väger barnets uppfattning
Domstolen ska i sitt beslut redovisa hur barnets vilja har beaktats.
Det betyder inte att barnet alltid får som det vill, men att rätten visar att barnets röst haft betydelse.
Barnets åsikt vägs mot andra faktorer – som skyddsbehov, riskbedömningar och långsiktig trygghet.
Ju äldre och mognare barnet är, desto större tyngd får dess vilja.
Barnets trygghet i processen
Det är avgörande att barnet känner sig tryggt under hela processen.
Därför ser domstolen och socialtjänsten till att barnet får stöd, tydlig information och lugn kring vad som händer.
Ingen får pressa barnet att säga något, och barnets berättelse ska hanteras med respekt och sekretess.
Sammanfattning
Att barnet får komma till tals i domstolen är en central del av rättssäkerheten i LVU-ärenden.
Barnets åsikter är inte bara ett komplement till vuxnas bedömningar – de är en självständig och skyddad rättighet.
Domstolen ska alltid lyssna, väga in och respektera barnets röst, oavsett ålder.
