När ett barn eller en ungdom inte längre behöver skydd enligt LVU – lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga – ska vården upphöra. LVU är en tillfällig lagstiftning som bara får tillämpas så länge risken för barnets hälsa eller utveckling kvarstår.
Men vad händer rent praktiskt när LVU-vården avslutas? Här förklaras hur processen ser ut och vilket stöd som finns efteråt.
Beslut om att avsluta vården
Det är socialnämnden som beslutar när vården enligt LVU ska upphöra. Beslutet fattas efter en omfattande bedömning av barnets situation och hemmiljö.
Socialtjänsten ska bedöma att:
-
risken för barnet inte längre finns,
-
barnet har en trygg och stabil miljö,
-
relationen till föräldrarna fungerar på ett sätt som inte hotar barnets välmående.
När dessa förutsättningar är uppfyllda beslutar socialnämnden att vården ska avslutas.
Barnet och föräldrarna får komma till tals
Innan beslut fattas ska både barnet och vårdnadshavarna få säga sin mening. Socialtjänsten ska också prata med personalen på familjehemmet, HVB-hemmet eller SiS-hemmet för att få en tydlig bild av hur barnet mår och vad som är bäst för framtiden.
Barnets egen vilja ska alltid tillmätas betydelse – särskilt om barnet är äldre och har uppnått en viss mognad.
Återförening med familjen
När LVU-vården upphör innebär det ofta att barnet flyttar hem igen till sina föräldrar. Socialtjänsten ska då se till att övergången sker planerat och tryggt.
Det kan handla om:
-
gradvis ökat umgänge innan flytten,
-
samtal och stöd till både barn och föräldrar,
-
uppföljning efter hemflyttning för att säkerställa att barnet mår bra.
Syftet är att undvika att barnet hamnar i samma svårigheter som tidigare.
Frivilligt stöd efter LVU
Även efter att LVU-vården avslutats kan barnet och familjen få frivilligt stöd enligt socialtjänstlagen (SoL). Det kan till exempel vara:
-
familjebehandling,
-
kontaktperson,
-
ekonomiskt stöd,
-
eller annan hjälp som stärker barnets trygghet och utveckling.
Detta sker i samförstånd med familjen och utan tvång.
När barnet fyller 18 eller 21 år
När barnet fyller 18 år upphör LVU-vården automatiskt, eftersom barnet då är myndigt.
Om vården grundas på barnets eget beteende kan den i vissa fall fortsätta fram till 21 års ålder, men aldrig längre än så.
Efter myndighetsdagen kan den unge få eftervård på frivillig basis – ofta i form av stödboende, studiestöd eller samtalsstöd.
Ett steg mot självständighet
Att LVU-vården upphör är ett viktigt steg mot självständighet och återförening. Det innebär att barnet bedöms vara tillräckligt tryggt för att leva utan tvångsåtgärder.
Samtidigt har socialtjänsten ett fortsatt ansvar att följa upp och erbjuda hjälp om behov uppstår. Målet är alltid att barnet ska få en varaktigt stabil tillvaro.
