När ett barn eller en ungdom vårdas enligt LVU – lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga – kan det hända att barnet inte längre vill vara kvar i placeringen. Det kan bero på hemlängtan, missnöje med familjehemmet, konflikt med personal eller att barnet helt enkelt anser att vården inte längre behövs.
Här förklaras vad som gäller om barnet själv vill avbryta sin LVU-placering.
LVU är tvångsvård
Vård enligt LVU är tvångsvård, vilket innebär att den kan pågå även om barnet inte samtycker till den. Syftet med vården är att skydda barnet tills risken för dess hälsa eller utveckling inte längre finns.
Barnet kan alltså inte själv besluta att vården ska avbrytas eller lämna sin placering utan tillstånd.
Barnets rätt att uttrycka sin vilja
Trots att barnet inte kan avsluta vården på egen hand har det rätt att uttrycka sin vilja. Socialtjänsten är skyldig att lyssna på barnet och dokumentera dess synpunkter.
Om barnet vill flytta hem eller byta placering måste socialtjänsten utreda varför och bedöma om vården fortfarande behövs. Barnets önskemål ska alltid beaktas, men beslutet grundas på en helhetsbedömning av barnets bästa.
Socialtjänstens ansvar
Socialtjänsten har ansvar för att följa upp vården regelbundet och se till att barnet trivs och mår bra i sin placering. Om barnet uttrycker missnöje eller vill flytta, ska socialtjänsten ta det på allvar och undersöka om något kan förbättras.
I vissa fall kan barnet flyttas till ett annat familjehem eller HVB-hem, om det bedöms bättre för barnets trygghet och utveckling.
Om barnet begär att vården ska upphöra
Ett äldre barn eller en ungdom kan begära att LVU-vården ska upphöra. Då måste socialtjänsten göra en ny bedömning av om vården fortfarande behövs.
Om socialtjänsten anser att vården ska fortsätta, kan barnet överklaga beslutet till förvaltningsrätten. Domstolen prövar då om grunderna för tvångsvård fortfarande finns.
Barnets rätt till stöd och samtal
Barnet har rätt till stödperson och samtalsstöd under vårdtiden. Om barnet känner sig otryggt, felbehandlat eller vill lämna vården, kan det prata med sitt juridiska ombud, socialsekreteraren eller personal på boendet.
Barnet kan även vända sig till Inspektionen för vård och omsorg (IVO) för att klaga på hur vården genomförs.
Målet – frivillig medverkan
Även om LVU-vården är tvångsbaserad är målet alltid att barnet på sikt ska acceptera och medverka frivilligt i sin vård. När situationen har stabiliserats och risken upphört ska tvångsvården avslutas, så att barnet kan leva ett tryggt liv utan inskränkningar.
