Socialtjänsten har en central roll i alla ärenden som rör LVU – lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga. Det är socialtjänsten som utreder barnets situation, beslutar om tillfälliga skyddsåtgärder och ansöker om tvångsvård hos domstolen. Samtidigt ansvarar socialtjänsten för att vården följs upp och avslutas när behovet upphör.
Här förklaras steg för steg vilken roll socialtjänsten har i processen.
1. Tar emot orosanmälningar
Ett LVU-ärende börjar ofta med att socialtjänsten får en orosanmälan om ett barn. Anmälan kan komma från exempelvis skola, vårdpersonal, polis eller privatpersoner.
Socialtjänsten är skyldig att ta emot och bedöma alla orosanmälningar, och om det finns skäl till oro ska en barnavårdsutredning inledas.
2. Utreder barnets situation
I utredningen samlar socialtjänsten information om barnets livssituation, relationer, hälsa och skolgång. Man pratar med barnet, föräldrarna och personer i barnets närhet.
Syftet är att bedöma om barnet behöver skydd eller stöd – och om det kan ges på frivillig väg enligt socialtjänstlagen (SoL), eller om LVU behöver tillämpas.
3. Föreslår insatser
Om det bedöms att barnet behöver hjälp, försöker socialtjänsten i första hand hitta frivilliga lösningar. Det kan handla om familjebehandling, stödsamtal, kontaktperson eller annan hjälp i samförstånd med familjen.
Tvångsvård enligt LVU ska bara bli aktuellt när frivilliga insatser inte räcker och barnet riskerar att fara illa.
4. Fattar beslut i akuta situationer
Om barnet är i omedelbar fara, kan socialtjänsten besluta om ett omedelbart omhändertagande. Beslutet fattas av socialnämnden, eller i brådskande fall av nämndens ordförande.
Ett sådant beslut gäller tillfälligt och måste snabbt skickas till förvaltningsrätten för godkännande.
5. Ansöker om vård enligt LVU
När socialtjänsten bedömer att tvångsvård behövs, lämnar nämnden in en ansökan till förvaltningsrätten. Ansökan innehåller en beskrivning av barnets situation, den rättsliga grunden (hemförhållanden eller eget beteende) och bevis för varför LVU bedöms nödvändigt.
Socialtjänsten deltar sedan i den muntliga förhandlingen i domstolen och företräder det allmännas intresse – alltså barnets behov av skydd.
6. Ansvarar för placering och uppföljning
Om domstolen beslutar om vård enligt LVU ansvarar socialtjänsten för barnets placering och vårdplanering. Det kan innebära placering i familjehem, HVB-hem eller SiS-institution.
Socialtjänsten ska också följa upp vården regelbundet och pröva minst var sjätte månad om vården fortfarande behövs.
7. Arbetar för återförening
Under LVU-vården ska socialtjänsten arbeta aktivt för att stärka relationen mellan barnet och föräldrarna. Målet är att barnet så småningom ska kunna återvända hem, om det kan ske utan risk för hälsa eller utveckling.
Socialtjänsten har alltså inte bara en skyddande roll – utan också en stödjande och återförenande funktion.
8. Avslutar vården
När riskerna för barnet har upphört ska socialtjänsten besluta att vården ska upphöra. Barnet kan då flytta hem eller få fortsatt stöd frivilligt enligt socialtjänstlagen.
Alla beslut ska vara välgrundade och dokumenterade, och både barnet och föräldrarna ska få möjlighet att yttra sig.
