När socialtjänsten bedömer att ett barn behöver tvångsvård enligt LVU – lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, är det domstolen som slutligen avgör om vård ska beviljas. Domstolen fungerar som en oberoende kontrollinstans och garanterar att barnets och föräldrarnas rättssäkerhet tas till vara.
Förvaltningsrätten prövar ansökan om LVU
Det är förvaltningsrätten som beslutar om vård enligt LVU. Socialnämnden lämnar in en ansökan där man redogör för varför tvångsvård anses nödvändig, tillsammans med underlag från utredningen.
Domstolen gör sedan en självständig prövning av om lagens krav är uppfyllda – det vill säga om barnet riskerar att fara illa och om frivilliga insatser inte räcker.
Förvaltningsrätten är alltså inte bunden av socialtjänstens bedömning, utan väger bevisningen självständigt.
Muntlig förhandling
I de flesta LVU-ärenden hålls en muntlig förhandling i förvaltningsrätten. Där deltar:
-
representanter från socialtjänsten,
-
barnets juridiska ombud,
-
vårdnadshavarnas ombud, och
-
ibland barnet själv, om det är tillräckligt moget.
Domstolen lyssnar på alla parter, går igenom bevisningen och ställer frågor för att skapa en helhetsbild av situationen innan beslut fattas.
Domstolens beslut
Efter förhandlingen beslutar förvaltningsrätten om vård enligt LVU ska beviljas eller avslås. Om ansökan bifalls, innebär det att barnet placeras i samhällsvård – vanligtvis i familjehem, HVB-hem eller på en SiS-institution beroende på behov.
Om ansökan avslås får barnet bo kvar hemma, men socialtjänsten kan fortsätta ge frivilligt stöd enligt socialtjänstlagen (SoL).
Prövning av akuta beslut
Om socialnämnden har fattat beslut om omedelbart omhändertagande, måste det beslutet snabbt skickas till förvaltningsrätten. Domstolen ska då inom några dagar pröva om omhändertagandet ska fortsätta gälla eller hävas.
Det säkerställer att även tillfälliga tvångsåtgärder kontrolleras rättsligt.
Möjlighet att överklaga
Förvaltningsrättens beslut kan överklagas till kammarrätten, som gör en ny prövning av ärendet. Kammarrätten kan antingen bekräfta eller ändra förvaltningsrättens beslut.
I mycket sällsynta fall kan ärendet även tas upp av Högsta förvaltningsdomstolen, om det rör en viktig rättsfråga.
Domstolens roll – rättssäkerhet och balans
Domstolens uppgift är att skapa balans mellan barnets skyddsbehov och familjens rättigheter. LVU är en ingripande lag, och därför måste varje beslut vila på tydliga och bevisade grunder.
Genom domstolsprövningen säkerställs att tvångsvård bara används när det är absolut nödvändigt – och att barnets bästa alltid står i centrum.
