När ett barn vårdas enligt LVU – lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga – kan socialtjänsten i vissa fall besluta att barnets vistelseort ska hemlighållas. Det är en ovanlig men mycket allvarlig skyddsåtgärd som används när det finns risk att barnet annars inte kan hållas säkert.
Vad betyder hemlighållande av vistelseort?
Ett beslut om hemlighållande innebär att barnets adress och placering inte får lämnas ut till vårdnadshavarna eller andra personer. Syftet är att skydda barnet från kontakt, påverkan eller risk för skada.
Beslutet gäller normalt både föräldrar och andra närstående som socialtjänsten bedömer kan utgöra en risk för barnet.
När kan ett sådant beslut fattas?
Ett beslut om hemlighållande kan fattas om socialnämnden bedömer att det finns allvarlig risk att barnet:
-
utsätts för hot, våld eller påtryckningar,
-
förs bort eller göms av anhöriga,
-
påverkas negativt i sin vård eller behandling, eller
-
på annat sätt riskerar sin trygghet och hälsa om adressen röjs.
Det är alltså en extra skyddsåtgärd som används endast när andra lösningar inte är tillräckliga.
Vem beslutar?
Det är socialnämnden som beslutar om hemlighållande av vistelseort. Beslutet ska alltid vara väl motiverat, och socialtjänsten måste dokumentera vilka risker som ligger till grund för bedömningen.
Om föräldrarna motsätter sig beslutet kan det överklagas till förvaltningsrätten, som gör en självständig prövning.
Hur länge gäller beslutet?
Hemlighållandet får bara gälla så länge behovet finns. Socialtjänsten är skyldig att fortlöpande ompröva beslutet och häva det så snart riskerna upphört.
När situationen är stabil och kontakten kan ske utan fara, ska barnet och föräldrarna få återuppta en mer öppen kontakt.
Barnets rätt till kontakt och trygghet
Trots att vistelseorten hålls hemlig kan barnet ofta ändå ha kontakt med sina föräldrar, till exempel genom övervakade samtal eller brev som förmedlas via socialtjänsten.
Syftet med hemlighållandet är inte att bryta familjeband, utan att skapa trygghet i en period då barnet annars riskerar att fara illa.
En tillfällig skyddsåtgärd
Hemlighållande av barns vistelseort är alltid en tillfällig åtgärd. Den ska bara användas när risken för barnet är konkret och allvarlig, och aldrig längre än nödvändigt.
Socialtjänsten ska samtidigt arbeta aktivt för att skapa förutsättningar för trygg kontakt och återförening mellan barnet och familjen.
